



Lamino Fåtölj - Swedese
- Ny
Yngve Ekströms ikoniska fåtölj Lamino är en ren fröjd för ögat. Det lurviga fårskinnet kompletterar vackert det mjuka formspråket i stommen och ger stolen en varm känsla.
- Stomme i formpressad faner av klarlackad bok eller oljad ek.
- Högt ryggstöd med behaglig utbuktning i svanken.
- Klädd i äkta fårskinn.
- Tidlös design från 1956.





Produktbeskrivning
Yngve Ekströms ikoniska fåtölj Lamino är en ren fröjd för ögat. Det lurviga fårskinnet kompletterar vackert det mjuka formspråket i stommen och ger stolen en varm känsla.
- Stomme i formpressad faner av klarlackad bok eller oljad ek.
- Högt ryggstöd med behaglig utbuktning i svanken.
- Klädd i äkta fårskinn.
- Tidlös design från 1956.
Utsedd till 1900-talets möbel
Lamino tog designvärlden med storm redan 1956 och är idag en ikonisk möbel som återfinns i många interiörer både i och utanför Skandinavien. När läsarna av tidningen Sköna Hem fick rösta fram 1900-talets möbel år 1999, tog Lamino hem en skrällseger. Ett tydligt kvitto på Yngve Ekströms tidlösa designlinje.
Formad för att passa kroppen
När Yngve utformade Lamino fann han sin inspiration i den mänskliga kroppen. Lamino är därför inte bara en fröjd för ögat utan även för kroppen. Den bakåtlutade sitsen gör att du automatiskt lutar dig tillbaka medan det kurvade ryggstödet stödjer upp på exakt rätt ställen. Med Lamino får du optimal kroppsvila, särskilt ihop med den matchande fotpallen som finns att köpa som tillbehör.
Om formgivaren – Yngve Ekström
Swedeses grundare Yngve Ekström drev en egen linje som gjorde många av hans möbler till designklassiker. Född 1913 i Småländska Hagafors, tog Yngve anställning på Sveriges äldsta möbelfabrik redan som 13-åring. Där utvecklade han sin unika begåvning för snickeri och en slående känsla för material och konstruktion. Med enkelhet som designidé skapade Yngve många älskade möbler men det är fåtöljen Lamino från 50-talet som de flesta förknippar hans namn med. ”Att ha gjort en bra stol är kanske inget dåligt livsverk” – Yngve Ekström, 1960 i tidningen Arbetet.